citronhjälm liksom...
För närvarande känns min hjärna som deg. Jag tar in intryck, men jag orkar inte ta några direkta initiativ. Suck! Min slutledningsförmåga känns ganska försämrad också... på det hela taget känner jag mig ljusår från att jobba som lärare och det gör mig ganska ledsen. Jag tycker att jag klarat av att tackla min sjukdom och de behandlingar jag måste gå igenom relativt bra...men ibland blir jag både arg och ledsen. Varför i helvete ska jag behöva göra det här? Varför kan jag inte få vara frisk som de flesta andra i min ålder? I väntrummet på strålningen sitter jag och sådär 5-7 personer som alla är över 55 år. Jag har ingenting gemensamt med dessa människor!
Sedan igår kväll har jag sovit sådär 14 timmar. Ännu inga spår av kortisonets verkningar. Skönt. För de som inte upplevt en större dos kortison i blodet så kan jag meddela att du kan bli hyperaktiv, kallsvettig och uppleva hur du vaknar av iskalla, krypande känslor i kroppen. Efter min operation kändes det som om någon injicerade isvatten i mina armar när jag vaknade vid 4-tiden på morgnarna. Så fantastiskt obehagligt. Dock gäller det att komma ihåg, som min käre A har sagt, "det är ju inte säkert att man mår på samma vis den här gången!". Let's hope not.
Nu börjar degigheten i hjärnan bli allt värre. Jag tror det är dags att sova. Det har varit min favoritsyssla de senaste dygnen. När jag sover vilar hjärnan, den reparerar sig förhoppningsvis och den svullnad som de misstänker jävlas med skallen ska om allt går vägen lägga sig så att jag återfår mitt vanliga gnistrande intellekt! :-)
Vad gäller håret då så kan jag meddela att det fortfarande rasar av skallen. Jag har en ganska enorm fläck på höger sida som är helt kal, vänster sida är på väg att bli likadan. Det är inte vackert, men jag hoppas det bara är tillfälligt. Om man ska se det positivt så har jag ju kvar ögonbryn, ögonfransar och merparten av håret. Ingen idé att gnälla över kala fläckar, right!?
Kärlek!!
Jag är helt övertygad om att du kommer att arbeta som lärare och att din hjärna "kommer tillbaka". Även om det inte känns så just nu! Det är i alla fall bra att veta att det är medicinen som påverkar när man mår konstigt och inte kan sova pga kortisonet. Och att det kommer att gå över så småningom. Jag håller tummarna för att ditt hår kommer tillbaka snart efter att din behandling är klar.
Fy f*n!
Hjärntumör är skit!
Men, du får försöka se ljuset i tunneln.
När din hjärna har slutat att dumma sig, är jag helt ÖVERTYGAD om att du kommer bli en FANTASTISK lärare!!!
Och man kan alltid sms:a eller ringa om man vill ha lite pepp eller så...
Kramar!!!!!!!
hej vännen! skrev just ett inlägg...men det verkade trollats bort, ja jag kan då inte hitta det...
Trist med epilepsianfall....tur att du hade sällskap vid tillfället! du får vila så att hjärnan återhämtar sig, o hoppas anfallen lyser med sin frånvaro framöver!! ja, det är verkligen inte rättvist nånstans att du ska behöva sitta i väntrummet med 55+arna, men skönt att du iaf avklarat hälften av strålningarna. en stor försenad påak-kram till dig, och KLART att du kommer att arbeta som en fantastiskt lärare =)
det enda man behöver i universum är en handduk...
;-)
Jag hoppas du kämpar dig framat.
Kärlek fran mej
Hej!
Hittade precis din sida:) Vi verkar ha ung samma inställning till skiten i skallen:) Ja har min strålning kvar så det är "kul" att läsa om hur det går för dig... Med din inställning så fixar du det!
