sengångare
Jag är så trött så jag känner mig som den där säcken som var med i Trasdockorna. Om någon minns dom. "Lite trasiga och knasiga...."
Hur som helst, trött!!! Har spenderat en del av dagen med en av mina nyaste vänner. Fantastiskt trevligt och det hela avrundades med lite shopping. Finns det någon bättre terapi?! Köpa saker gör mig glad! Dock misstänker jag att jag måste driva en loppis här i sommar, för mitt flyttlass hotar att dränka oss alla! Det är saker överallt och jag tror att jag klarar mig utan merparten av sakerna.
Igår gjorde vi klart flytten och jag misstänker att detta är skälet till min enorma trötthet. Jag förstår bättre nu varför jag fortfarande måste vara sjukskriven, bortsett från strålningen då. Det som gör "normala människor" trötta gör mig 10 gånger så trött...ungefär. Jag skulle inte klara av att jobba en halv dag på dagis eller i en skolklass! Blää, tröttare än en 110 åring!
Jag orkar helt enkelt inte som normala 25 åringar bör orka. Äntligen har jag börjat lära mig! Såhär drygt 2 månader efter operationen har jag nu lärt mig att säga ifrån när jag är för trött. Max en rolig aktivitet eller ett besök per dag, annars blir jag för sliten helt enkelt!
Längtar tills jag orkar mera normalt.....det är inte roligt att vara sjukskriven, man hamnar i en egen bubbla där dagarna flyter på men man gör väldigt lite vettigt. Det känns bisarrt att jag för bara 2,5 månader sedan satt och jobbade med sluttampen av min examen!
På strålningen igår bokade de boende åt mig på patienthotellet. Till att börja med bara en natt, men det lär bli flera. Tanken på att resa fram och tillbaks hela tiden känns lite tröttsamt. Tack gudskelov för familjen som ställer upp så mycket som de gör.
Nu ska jag återgå till att lyssna på talbok och vila.
Tack för alla fina ord från er! Det värmer verkligen!
ps. Jag spenderade en timme förut åt att fundera på om jag ville flytta på några böcker och kläder som jag råkat sprida ut överallt. Det ville jag inte.
Hoppas verkligen att du får mycket hjälp med flytten! Jag har ju själv erfarenhet av att flytta och samtidigt vara nästan utslagen av en förlamande trötthet. Man kan pressa sig själv till en viss gräns, sen går det inte längre. Och att pressa sig så är inte värt priset. Egentligen borde du bara få gå runt och vara, strunta i allt praktiskt, koncentrera dig på att bli frisk genom behandlingen och tänka snälla tankar.
Hej!
Hittade till din blogg från Anna-Stina och nu tror jag mig ana att det var du som lämnade en kommentar på min blogg..Jag känner oxå igen mig i det du skriver och min erfarenhet är att jag var mer eller mindre utslagen i ca 3 månader,dvs svårt att koncentrera mig,kändes som att köra huvudet i en vägg och det kom så plötsligt den förlamande tröttheten..Säger som Anna-Stina ovan-försök ta det lite lugnt och framförallt-be om hjälp!!
Kramar från Wien
