Trött!
Nu har vår valp bott hos oss i 9 dagar. Det har varit galet. Aldrig, aldrig i hela mitt liv kunde jag tänka mig att det var såhär det var att ha en hundvalp! Han tuggar på allt, busar, kissar inne...piper om någon av oss går ut ur rummet...han vill inte låta oss sova på nätterna...men så gör han något sött, kanske snarkar på sitt tokiga sätt när han sover...och allt är förlåtet. Vi är helt förälskade i vår jättejobbiga valp!
Nu har han somnat efter en promenad i skogen (Borås har några helt fantastiska strövområden) och han är så liten och kavat men blir helt utsliten efter en promenad. Skönt tycker vi och planerar för nästa vända då han ska få gå ännu lite längre. Det svåra förutom det uppenbara probelemet med att han inte förstår ett smack och därmed inte kan några kommandon än, det är att han är så liten och så förtjust i att smaka på allt. Han har ätit småsten, cigarretter, plast, gräs, löv och jord. Det mesta hinner vi gräva ut ut munnen på honom men något har han hunnit svälja. Härligt.
Jag tycker ändå att livet med hund är bra, framför allt för att jag får öva mig i att inte vara så självcentrerad. Det ska dock tillstås att det är A som sliter mest med honom, jag är aningens latare. Men det ska bli bättring. Jag tycker om det faktum att han på ett sådant konktret sätt lyckas hålla mig från att grubbla över saker. Det har man liksom inte tid med när man har en valp.
Men ibland blir det grubbel ändå. Som när jag får lite yrsel eller så...jag VET att det är naturligt att bli lite yr ibland och läkaren sa att det kan hänga i lääänge efter ingrepp i hjärnan...men det är som jag har en knapp i hjärnan som trycks på så snart jag får yrsel, om än extremt lite. Oro och grubbel kommer direkt. Jag har klarat mig bra väääldigt länge nu, bara yr vid något enstaka tillfälle men så kom det en släng härom kvällen..och pang! Så är oron där. Jag vet att inget händer, jag vet att det inte är farligt...men ändå.....
Idag ska jag börja på kundaliniyoga här i stan. Jag har helt slutat träna det ensam nu, dels för att det är svårt med Freddie i lägenheten och dels för att jag kommit ur mina vanor. Jag har höga förväntningar på yogan ikväll, det blir häftigt att träna i grupp tror jag.
Tjing!
Nu har han somnat efter en promenad i skogen (Borås har några helt fantastiska strövområden) och han är så liten och kavat men blir helt utsliten efter en promenad. Skönt tycker vi och planerar för nästa vända då han ska få gå ännu lite längre. Det svåra förutom det uppenbara probelemet med att han inte förstår ett smack och därmed inte kan några kommandon än, det är att han är så liten och så förtjust i att smaka på allt. Han har ätit småsten, cigarretter, plast, gräs, löv och jord. Det mesta hinner vi gräva ut ut munnen på honom men något har han hunnit svälja. Härligt.
Jag tycker ändå att livet med hund är bra, framför allt för att jag får öva mig i att inte vara så självcentrerad. Det ska dock tillstås att det är A som sliter mest med honom, jag är aningens latare. Men det ska bli bättring. Jag tycker om det faktum att han på ett sådant konktret sätt lyckas hålla mig från att grubbla över saker. Det har man liksom inte tid med när man har en valp.
Men ibland blir det grubbel ändå. Som när jag får lite yrsel eller så...jag VET att det är naturligt att bli lite yr ibland och läkaren sa att det kan hänga i lääänge efter ingrepp i hjärnan...men det är som jag har en knapp i hjärnan som trycks på så snart jag får yrsel, om än extremt lite. Oro och grubbel kommer direkt. Jag har klarat mig bra väääldigt länge nu, bara yr vid något enstaka tillfälle men så kom det en släng härom kvällen..och pang! Så är oron där. Jag vet att inget händer, jag vet att det inte är farligt...men ändå.....
Idag ska jag börja på kundaliniyoga här i stan. Jag har helt slutat träna det ensam nu, dels för att det är svårt med Freddie i lägenheten och dels för att jag kommit ur mina vanor. Jag har höga förväntningar på yogan ikväll, det blir häftigt att träna i grupp tror jag.
Tjing!
Kommentarer
Postat av: Desirée
Hur var yogan???
Trackback
