long time no see...

Hur var det nu...."ångest är min enda arvedel" ? Strindberg?

Efter månader, månader och åter månader av allt bättre mående kom idag ett bakslag. Vi firar jul, intensivt! Jag har jobbat mer och mer under december, parallellt med detta har jag pluggat, skött hundvalp och i allmänhet levt som de flesta....men idag kom min gamla polare flodhästen tillbaks. Jag menar förstås min "tryck över bröstet-ångest" som jag sluppit så otroligt länge. Egentligen började det igår, men det har kommit och gått under det senaste dygnet. Jag blir rädd och jag blir ledsen, jag vill vara frisk!!!!!

Men, jag vet att detta är vanligt. När saker lugnar ner sig och när man får tid att tänka o känna, det är då kroppen kan reagera. Tyvärr är det helt fucking värdelöst att må som jag gjort nu. Fortfarande har jag ett visst tryck över bröstet men efter en gråtattack är det bättre.

Bamse sa en gång att det är viktigt att gråta och jag håller med! Man slappnar av och mår bättre.

Nu ser vi på tv och jag längtar intensivt efter att få må bättre och slippa trycket över bröstet = flodhästen.

Jag ska åka hem till Borås den 3:e januari och jag måste erkänna viss ångest. Jag hänger upp min tillvaro på A och på valpen. Nu ska jag bo ensam i knappt 2 veckor. Läskigt. Men man blir starkare av utmaningar.

Nu har jag druckit lite alkoholhaltig mandaringlögg och mår genast bättre. Saker ska nog ordna sig.

För övrigt ska 2010 bli ett sjukt bra år. Nog med skräp nu.

RSS 2.0