crash, boom, bang.
Att det hände igår beror nog på att min hjärna börjar känna av strålningen. Uschligt är det i vilket fall som helst.
Som tur är så var jag hos A och han var med mig på promenad. Inom loppet av några sekunder hade han fått mig att lägga mig på marken och pratade lugnande med mig. Därefter gick allt otroligt snabbt. Jag kände mig fruktansvärt illamående och "konstig" men det händer på samma vis varje gång jag får anfall. Allt sker så "sxplosionsartat" att jag inte hinner känna så mycket. När jag väl tuppat av är jag medvetslös/sover i sådär en halvtimme. När jag vaknar ställer jag alltid frågan "öhhh....har jag fått ett anfall?".
Alla i min närmaste omgivning som funnits där för mig genom oro, ångest, operationer, anfall och annat, ni är guld värda! Kärlek till er i mängder!!
Nu ska jag sova en middagslur, jag är lite som en sengångare fortfarande, trots att jag sov sådär 14 timmar i natt!
Tjing!
Usch och fy!
Krya på dig vännen! kramis
Men fy vad otäckt! Jag hoppas att det aldrig händer mer! Säkert är hjärnan uttröttad, det är tufft att utrota det onda. Jag tycker det låter som en bra idé att sova så mycket som möjligt.
Jisses-förstår att du är trött. Dessa anfall är skrämmande som utröttande. Vi har epilepsi i familjen som jag är uppvuxen med och det är tufft att stå vid sidan om. Själv har jag aldrig blivit drabbad själv. Styrkekramar och hoppas att du slipper fler anfall framöver.
Åh, stackare. Vad du ska behöva genomlida. Tur att du hade A med dig som tog hand om dig. Hoppas att du inte gjorde dig illa. Vila nu och ta hand om dig!
Styrkekramar!
hej vännen! trist med epilepsianfall, tur du hade sällskap vid tillfället! hoppas att fler anfall håller sig undan. du får vila dig så att hjärnan återhämtar sig, men skönt att du genomlidit hälften av strålningarna iaf!! en hop kärlek till dig o en försenad påsk-kram!
