astrowhat

För de flesta 25-åringar ter sig inte ett besök med övernattning som någon större utmaning. För mig är det det. Jag har nyss kommit "hem" till vandrarhemmet i Borås efter ett besök hos min gamla gymnasiekompis M och hennes familj. Innan blev jag lite fånig, oroade mig för att övernatta hos dom...tänk om jag blir för trött..eller om jag blir deppig...jag kan oroa mig för i princip allt... :-)

MEN...det var hur trevligt som helst, barnen är jättefina ungar och umgänget med föräldrarna var kanon. Dock fick det mig att slå alla barntankar ur hågen. Jag har något slags romantiskt skimmer runt detta med bebisar...men efter ett dygns intensivt umgänge med 2 kids under 2 års ålder så kan jag konstatera följande:

- Barn skriker och gapar utan att ha något specifikt syfte med det.
- Barn kräver sååå enormt med engagemang....hela tiden!
- Man måste sätta dom framför en själv, annars är man usel förälder. Suck! Jag tänker ju mest på mig själv...hur ska det gå?!
- En del gånger skriker barn så man tror att hjärnan ska gå i bitar. WHY!?!?! Kan dom inte kommunicera på ett tystare sätt?!

MEN......med detta i åtanke vill jag ända framhålla att jag verkligen tycker det är mysigt med barn och att Ms barn är superfina. Jag vill bara inte ha några själv....på läääänge.

Nu ska jag läsa en bok och softa. Jag och A har det lugnt och skönt i vårt vandrarhemsrum. Jag uppskattar verkligen tystnaden.

Tjing!

Inte fastna i negativa tankar och blicka bakåt, inte fastna, blicka framåt. :-)

Jag har fått bra pepp från Mia m fl. Tack!

Idag känns allt bättre. Har spenderat dagen med A och vi har packat och flyttat tvärs över gatan till vandrarhemmet. På något sätt så känns det lättare. Antar att det beror på att vi nu har tillgång till ett självhushållningskök...och att vi fått ordna till det med bilen och packningen osv.

Jag har ev en besökare imorgon...ska bli roligt. På fredag tänkte jag åka till M och barnen och sova över. Jag behöver sysselsättning och aktiviteter som gör dagarna meningsfulla. Så småningom behöver jag ett jobb. :-) Men en sak i taget. Först få lägenheten, sen få hit flyttlasset och sist ordna jobb.

Jag kommer uppskatta det så enormt mycket att få bo i lägenheten. Jag vet sedan tidigare att jag verkligen är beroende av att få ordning runt mig, det är ett väldigt ocoolt drag i min personlighet, jag själv imponeras av motsatsen. Tänk att vara helt avspänd, kunna trivas varsomhelst och inte hänga upp sig på att få det ombonat och "strukturerat"....men kan man göra om sig själv? Jag är ju den jag är....klart att jag ska utmana mig själv och utsätta mig för situationer som är mindre kontrollerade...men jag är den jag är....det är det allt bottnar i, att acceptera den man är.

Idag har i alla fall varit bra. Vi har som sagt flyttat, handlat lite mat till frukost och middag....och vi har fikat med nya vännerna M&M. De är rasande trevliga och glada och jag tror vi kan hitta på en hel del kul tillsammans.

Saker jag ser fram emot i höst:

Få flytta in och göra iordning lägenheten.

Börja plugga engelska.

Ta upp jogging igen.

Börja med bågskytte igen.

Skaffa ett jobb. Typ springvikarie i skola o barnomsorg.

Nu ska vi snart göra middag på v-hemmet. Blir spännande. :-)

Min läkare har sagt till mig att jag måste lära mig själv att tampas med oro. Att inte förlita mig på min omgivning. So true. Men vad gör man när oroskänslor blir för stora? Om ingen finns i närheten, då måste jag handskas med det på egen hand, men finns det en förälder eller A i närheten, då lägger jag allt på dom. Just nu mår jag lite tjyvigt. Har varit på stan och fixat mat. Det är rent löjligt vad jag spenderar pengar bara på mat. Jag menar, varje måltid får jag ju köpa ute på stan. Försöker att inte lyxa....men det blir dyrt ändå.

Efter att ha fått i mig lite mat så har jag promenerat för att hitta närmaste mataffär. Väl där kom den gamla ångesten krypande. Jag kan inte förklara vad jag känner eller varför....men jag blir stressad och rädd...och jag börjar tänka på epilepsin. När jag hamnar i sånt brukar det enda vara att låta det gå över. Inte så lätt....men det går ju bort om man bara väntar ut det. Jag brukar alltid vilja gå och lägga mig...det blir som en hysterisk idé, "måste hem till sängen". Får jag bara komma "hem" så ordnar det sig. Det lustiga är att man trots ett antal liknande "ångestattacker" inte lär sig att det ju bara är att ta det lugnt. Jag blir skraj varje gång.

Jag är redan trött på det här stället. Inte ens två dygn sedan vi lämnade huset o familjen. Jag hatar att A vill plugga här. Just nu mår jag pyton. Jag vill sitta hemma i skogen och slippa utmana mig själv. Kan jag inte få gå runt hemma med föräldrarnas hund och bara drälla. Låt mig slippa att vara vuxen ett tag till! Jag vill faktiskt inte vara duktig. Jag skyller all oro o fjantig osäkerhet på tumöreländet. Jag var tuffare förr....tror jag.

Imorgon måste vi flytta till vandrarhemmet här brevid för här är fullbokat. Det kommer troligen bli ÄNNU värre än nuvarande boende. Skjut mig någon.

....kan den här natten handla om. Jag mördar snart slynglarna som leker i korridoren på detta papperstunna jävla hotell!!!!

Hur slapphänta är deras ledare/lärare/föräldrar egentligen!?!?!?! Blir gaaalen på dom. De måste verkligen vara 500 st...eller så är det bara röstresurser som inte är av denna världen. Varför måste tonårspojkar föra ett sådant sabla oväsen!!?!

Det är "oy!" och "fuck" och "yo mate" var och varannan sekund. Jag känner hur jag blir lätt mordisk...som sagt.

Annars går det bra med oss. Jag har haft en bra dag trots att den spenderats i ensamhet. Är helt handikappad när det gäller att klara av att vara ensam. Mina neorotiska sidor brukar komma ut i full blom när jag är ensam mycket men idag har jag varit duktig. Inget grubbel eller konstiga rädslor. Jag har mått bra....förutom en sorgsen stund när jag saknade mina föräldrars hund något förfärligt....go figure!!?!

Är så glad att A är med mig ikväll...han kommer ha en del för sig framöver. Vi har ätit biff och slappat på rummet. Rättelse, jag har slappat. Han har pluggat juridik. :-)

Imorgon blir det en tur till högskolan för att kolla lite vad som gäller för mina studier. Därefter hade jag tänkt vila/läsa i en park (om vädret är bra) eller vara på rummet. På kvällen blir det filmfestival på hotellrummet. A ska på brännboll med de andra nya studenterna.

2 nya mål med den närmsta tiden: motion + ekonomiskt leverne! Jag måste bli mera sparsam....och hälsosam. Dessa är mina stoora bekymmer...alltid.

Vi har i alla fall fått saker gjorda idag. Det känns bra. Parkerat bilen, cyklat hit cykeln (jag var skiträdd hela tiden för jag är a) sjukt rädd för typ allt och b) ovan att cykla på den här cykeln, framför allt i stan.

Nu väsnas de jävla brittiska ungarna och jag svär att jag kommer slita upp dörren och skrika på dom snart...men nu lugnade det sig lite...och klockan är "bara" 23.42

Ha det gott alla vänner!

tjing!

Jag trodde jag skulle ha problem med att få internet men det finns på vårt hotell. :-)

Efter en resa med vissa felkörningar har vi nu kommit till Borås. :-) Först kändes det lite tungt. Vi har sååå mycket saker med oss....men nu har vi kånkat in det på vårt hotellrum och cyklarna är för tillfället intryckta i bilen. Ja, vi har en rymlig bil. :-) I ALLA andra rum på den här våningen har ett engelskt pojkfotbollslag flyttat in. De skriker, smäller i dörrar och lever rövare. Det är helt galet.

Gud jag har aldrig uppskattat att ha ett hem så mycket som nu. Det blir fantastiskt att få bo i en ny lya där vi får fixa till saker som vi vill, slippa folk som köar för att komma till toan och där vi kan laga mat....och där man kan packa upp saker o förvara dom i skåp och lådor....

Ha,ha...jag har varit här i 3,5 timmar och jag låter som om jag levt i en kartong i en gränd tillsammans med en hittekatt i flera månader. Som att jag håller på att förgås av urusla förhållanden.....well, what can I say? Jag har sinne för dramatik!

Såhär ser det ut på riktigt:

Vi har ett fräsch rum, nära till dusch o bad. Bilen parkerad i ett anslutande garage och imorgon serveras frukost. :-) Saker kunde vara betydligt värre. Denna följande vecka kommer bli min "upptäcksresa i Borås". Jag ämnar ägna denna första vecka åt att läsa böcker, lära mig stan och undersöka om det går att göra yoga i ett rum som är proppat med väskor, lådor och skor. :-)

Experiment 1: Kan man sova med sådär 500 tonårskillar till grannar?

Tjing

Idag flyttar vi. Det är lite vemodigt för jag har bott här hemma "på gårn" sedan i februari när jag kom hem och var nyopererad. Sedan dess har jag varit hopplöst fixerad vid min egen hälsa (läs närapå galen), känt mig så låg att jag undrat om jag faktiskt är galen, men gradvis blivit allt gladare och starkare. Nu är jag väldigt "lik mig själv" igen (näst intill perfekt!), och de flesta nojjor och rädslor och ångesttankar är borta. I alla fall för det mesta. Jag mår mycket bättre än tidigare och efter att träffat neurologen i veckan förstår jag saker lite bättre. Detta med all min deppighet beror i alla fall till viss del på att strålningen påverkat hjärnan på så sätt att jag har fel nivåer av nåt hormon eller ämne. Det är detta som gjort mycket av känslan av ångest. Jag blev väldigt pigg bara av förklaringen.  Gång på gång får man det stämplat i pannan, BARA MAN FÅR BESKED FRÅN VÅRDEN MÅR MAN BÄTTRE! Det som varit värst är ovissheten, varför mår man som man gör. När man får besked från läkare tycker jag att jag känner mig tusen gånger bättre.

Nog om detta. Jag har meddelat väldigt många gånger vad jag ska ägna mig åt framöver. Nu kommer den sista versionen tror jag.... hoppas jag.

Jag ska läsa engelska på halvfart och den andra halvan kommer jag vara sjukskriven. Tanken är att jag ska vara sjukskriven i 3 månader men jag siktar på att kunna stoppa efter kortare tid och istället börja springvikariera de dagar jag kan och orkar. Kom fram till detta efter nämnda läkarbesök, han tyckte nog jag skulle komma igång.....men så verkade han även tro att jag hade som mål att få gå hemma och dröna i flera år. Han känner mig inte alls.

Jag lider med alla som måste vara sjukskrivna länge, det bryter ner en tycker jag....så förhoppningsvis kommer jag orka fullt ut snart.

Idag flyttar vi till Borås alltså...först blir det vandrarhem och sen flytt den 1 sept. Familjen hjälper till och kommer med flyttlass om knappt två veckor...så tills dess blir det primitivt boende.....spännande utmaning för mig som lever för att ha det fixat och ombonat. Läs Tove Janssons "Filifjonkan som trodde på katastrofer" och du läser en exakt beskrivning av min person. :-) Målet framöver är att utmana mig själv, jag har fastnat i en del osunda vanor och nu ska jag succesivt arbeta bort dom. T ex vad gäller kost, träning och en del annat. Vi får se hur det går.

Som sagt så är jag lite vemodig....familjen är tryggheten, den här miljön är så "safe" men jag måste och jag VILL ut och återta andra delar av världen....eller i allafall Sverige. :-) Jag kan inte sitta i vår lilla by och fastna i konstiga vanor. Borås here I come.

:-) Tjing på ett tag! Oklart hur det kommer gå med datortillgänglighet framöver.

Så här blev det:

Jag ska läsa kvällskurser i specialpedagogik. Så småningom ska jag läsa engelska och vad gäller bibliotekarie så har jag lagt ner det. Det känns inte hundra procent superbra. Men gör saker någonsin det? Jag vill gärna läsa till bibliotekarie men samtidigt så kan jag inte låta bli att tokgrubbla över hur dyrt det skulle bli, hur få jobb det finns....och över det faktum att det är 3 års studier.... så jag skippade det....Dessutom har jag inte hunnit testa att jobba som lärare ens, och jag vill plugga så mycket annat.....som engelska, och Tove Jansson och sådär 4000 andra högskolepoäng i olika ämnen...

Jag är, för att använda ett engelskt ord, indecisive. Jag har svårt för att bestämma mig för saker så ofta kastar jag mig över ett alternativ bara för att jag får panik av hela beslutsfattandet. Det är ju helt vrickat att jag BÅDE är obeslutsam OCH impulsiv...men sådan är jag.

Beslut....tröttar ut mig. Jag skulle gärna ha en rådgivare som kom med kloka och övertänkta råd. Inte ha en omgivning som avfärdar mig med orden "JAG tänker inte välja åt dig, det måste du fixa själv!". Jag vill att folk kommer med konkreta råd. Jag får spunk av att grubbla på saker. Bara sedan jag började skriva det här föll jag tillbaks in i "borde jag bli bibliotekarie" snurret.... GAAAH!!!! Störande.

Livet var så enkelt förr. Äsch det har varit relativt enkelt under hela mitt 25 åriga liv. Jag har fattat beslut snabbare än snabbt och jag har grubblat, men saker har fixat sig. Nu sitter jag och krånglar och kan inte bestämma mig...fast jag rimligen borde ha blivit klokare med åren... det var skönare när man gick i förskolan och ena dagen ville bli ballerina och nästa dag "ha kontor" för man hade sådär 20 år kvar tills man eventuellt skulle genomföra dessa högtflygande planer. :-)

Nu ska jag sova, sluta tänka och bara chilla med mormor imorgon. Jag har tryckt på paus nu.

Hur ska jag göra med mitt liv? Angenämt bekymmer visserligen, för jag skulle kunna lida av en hel massa elände....men ändå!!! Jag har nu tre möjliga vägar att gå....eller fyra.....och det är såååå svårt.

Bibliotekarie?

Plugga engelska?

Plugga lärarkurser?

Söka lärarjobb?

Suck....och dubbelsuck.

Det känns som en så viktigt val...det är liksom nu jag har läge att läsa bibliotekarie...om det är det jag vill...

Annars är det bra. Jag har ett nystädat hus, tack vare A. Trädgården är väldigt fin, ortsett från den fläck som nu är helt kal, eftersom inget jag sådde där vill växa. Det var fasen mycket finare när hela rabatten var full av ogräs.

Mängder med packning/sortering kvar, men skit samma. Livet är rätt bra just nu.

Innan flytten ska vi ställa till med roligheter. Det känns grymt bra. Vi är kungar på att leka festfixare.

Mia!!! Jag kommer inte in på din blogg längre!!! Kan du bjuda in mig?

Allt gott!

Ok nu har det gått löjligt lång tid sedan jag bloggade. Skälet till detta är att internet inte funkat på några veckor, men nu är jag tillbaka.
 För att tillgodose mina fans får jag plita ner en snabb lägesrapport:

- Jag har drivit loppis under hela sommaren med mycket hjälp från familjen. Det har varit kul och gått bra! :-)

- Jag har joggat två gånger och styrketränat typ...3 gånger på hela sommaren....strålande resultat. :-)

- Pappa fixade en tavla till bågskyttet så nu kan jag öva inför mitt storslagna återinträde i denna sport. Förra gången jag övade gick det...sådär. Men practice makes perfekt som det heter.

- Jag har börjat på med det digra arbetet med packning, sortering, ompackning och städning inför vår flytt. Suck! Efter detta vill jag inte flytta mer...någonsin...men så blir det såklart inte.

- Jag har jobbat klart på mitt bästa jobb ever. Kyrkogårdsarbetare/vaktmästare i kyrkan. Härligt folk, trevlig stämning, varierande jobb....bara, bara bra. :-) Dessutom innebar det att jag kom upp i tid och att jag cyklade och fick motion.

- Jag har sökt en herrans massa kurser till högskolan i Borås men inte en aning om vad jag ska gå i höst.....kanske ska börja samtiga kurser o se hur det funkar? Ta typ 150 p i höst? :-) Mest sugen är jag nog på engelska...eller bibliotekarie.

Hur som helst. Sommaren har varit neurotisk men även trevlig, fin och bra. Jag har bra människor runt mig och en tillvaro som är ruskigt bra på många sätt.

Jo, förresten så har vi varit en knapp vecka på Island. Det var bra och kul...och läskigt då jag är rädd för i princip allt man kan vara rädd för. Men man måste möta sina rädslor, och det har jag gjort....men jag har inte blivit befriad från exempelvis flygrädsla, höjdrädsla, samt en samling andra. Jag är skitskraj när jag reser, men som sagt...kämpar på ändå.

Om man vill till Island bör man nog åka nu, för det är förhållandevis billigt och ett schysst resmål i allmänhet. Bäst var Blå lagunen, att se en aktiv gejser samt att tokshoppa i Reyjkavik.... :-)

Allt gott!