astrowhat

Jag har blivit så seg..-på något sätt. Jag kan verkligen ägna en hel dag åt att tänka "jag borde gå ut och promenera, ja det borde jag verkligen....ska gå nuuuuu........eh...snart".  Att det ska vara så svårt. Det verkar vara så att man blir mer och mer handlingsförlamad ju  mindre man har "på gång". Alltså, när jag hade mitt vanliga liv, d.v.s före 20 januari i år, då kunde jag ha massor att göra och fortfarande fixa att lasta på ännu fler måsten. Nu blir en enda sak till världens största projekt.

Bra saker idag:

Jag har inte behövt vila middag, ej heller har jag upplevt yrsel. Oh joy!

Jag har fått nästan alla saker gjorda som jag skrev upp på min lista i morse (gjorde denna lista för att inte denna dag skulle resultera i att jag blev sittande sysslolös, är skrämmande nämligen, med sysslolösheten alltså). Slutsats: när jag låtsas vara upptagen och lätt jäktad kickar min hjärna igång och jag får saker gjorda. Det krävs dock påhittade måsten och OBS! noteringar i stil med: "Obs! Tvätta en maskin tvätt. OBS! 40 grader" eller "Kom ihåg att äta lunch!" "Vattna blommor".


Mitt liv alltså. Helt fantastiskt konstigt.

Saker som på riktigt är viktiga kan man sammanfatta på världens kortaste lista: Ät vettig mat, ta mediciner, sov ordentlig, motionera och sluta att obessa över saker som jag inte kan påverka. Den sista punkten är väl med i det där som AA brukar mässa tillsammans? Typ aceptera de saker jag inte kan förändra?

Nu ska jag se på film och bjuda in Karius och Baktus till att kalasa på mina tänder (läs: jag äter brända mandlar och biscotti).

Pappa är världens snällaste, har för tusende gången fixat nåt åt mig. Idag var det trädgårdsland 2 som han förberett så jag kan så där imorgon. :-)

Jag är för övrigt helt dum i huvudet när det gäller trädgårdsarbete. Sådde halvt ihjäl mig i går och var asnöjd tills det visade sig att jag fattat allt fel och sått på tok för glest. Gör om gör rätt!, som dom säger i det militära.