This is how weird I am.

Here's how weird I am:

Då mitt hälsotillstånd ibland gör mig yr eller "trött i huvudet" kan jag hamna i lättare psykbryt emellanåt (något jag nog ältat till leda!). Till exempel så kan jag göra en höna av en fjäder väldigt lätt. Se följande exempel:

1. Jag får kramp, sendrag, huvudvärk, muskelvärk eller annat lättare besvär. Kunde lika gärna vara skoskav, skrubbsår, getingstick eller annat.

2. I mitt neurologiska universum kopplar jag det alltid till min hjärna och dess "skörhet".

3. Jag börjar obsessa över detta (något jag ofta återkommer till, i alla sammanhang).

4. Jag ställer diagnoser på mig själv, t ex "ont i vaden + stel i nacken = troligtvis livshotande neurologisk sjukdom = MAMMAAAA!!!!!"

5. När jag hispat ett tag (för närvarande är det för att jag har kramp i vaderna = troligtvis ett fel i hjärnan på något vis...eller?) brukar besvären helt mystiskt ge med sig. Vid det laget har jag redan hunnit tjata om det för mamma, pappa, mormor, A och alla andra som är inom en mils radie ungefär.

6. Detta slitsamma uppjagade sätt brukar leda till att jag får andra konstiga symptom som jag liksom orsakar själv...en kedjereaktion kan man säga. Mot slutet av dagen brukar jag vara så trött på mig själv att jag vill göra slut med mig själv. Detta är ganska svårt. Har jag tur somnar jag och är glad och nöjd när jag vaknar. Har jag otur kan jag inte somna och får spendera en massa tid med att plita ner oläsliga upprörda dagboksanteckningar som jag skäms över att läsa sen.

Mitt liv är sagolikt. Jag sätter krokben för mig själv väldigt ofta. Om jag bara vore lite mera zen...men icke. Det är en grym gud om gjort en hypokondrisk fullblodsneurotiker till hjärntumörspatient. Diffusa symptom som huvudvärk och yrsel....är det ett skämt!? Jag kan ju lätt spendera all vaken tid med att känna efter om jag lider av dessa diffusa symptom....vilket jag ju inte gör...så knäpp är jag inte...än.

Imorgon ska jag lämna ett kompletterande blodprov för att vissa personer inte informerade om att man inte testar min ep-medicins komcentration när man nyss tagit tabletten. Thanks! Jaja, jag får en liten tripp till "stan" med mormor. Alltid lika intressant. Handla lite mat när alla andra pensionärer är ute och stressar, det är kul. Varför har de så bråttom?! Jag skulle gå skitsakta om jag vore pensionär, bara för att reta alla überstressade unga människor...borde förresten börja med det nu för jag är ju som en pensionär och har verklgen all tid i världen.


Tjing.

Kommentarer
Postat av: Anna

Ja vi kanske skulle bilda en klubb och bara traska runt och vara sega och ivägen för alla stressade människor, både pensionärer och unga...;)

2009-05-18 @ 11:29:27
URL: http://annabjorn.blogspot.com
Postat av: Anna-Stina

Hur bär man sig åt för att INTE få psykbryt över alla små symtom som man tycker sig ha? Det är väldigt lätt att börja tänka och övertolka, det tycker jag med. För egen del har jag börjat tänka att har jag kvar detta symtom om ett dygn, då kanske jag ska börja oroa mig, men tills dess ska min hjärna få vila...

2009-05-18 @ 22:13:26
URL: http://knoppenihjarnan.wordpress.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0